Den ska bli bäst i objektiv bemärkelse och ta alla priser.
Vad ska den då heta?
Den måste få en otrolig titel.
Något som får läsaren att
tänka på allt hon/han/hen inte har tänkt på.
Och egentligen inte har kapacitet att tänka.
Jag börjar skriva på den nu.
Den första novellen måste skrivas först
antar jag.
Så det är den jag måste börja på nu.
Och den första måste vara bra
så att läsaren vill läsa fler.
Men den får inte vara så bra
att de andra novellerna i samlingen
blir intetsägande.
Den måste vara mittemellanbra men
ändå något utöver det vanliga.
Allt vanligt är ju så tråkigt.
Och så måste läsaren få
lov att läsa mellan raderna
så att säga.
Jag börjar att skriva ett ord
och sen får jag bygga något utifrån det.
Man måste nästan börja med ett ord.
Och sen fler då.
Annars blir det en diktsamling,
och det säger ju sig självt att
det inte är det samma som en
novellsamling.
Okej nu börjar jag.
Okej nu.
Jag ska bara skriva klart det här
sen börjar jag.
Oj nu får jag snart hybris.
Det kanske är ett gott tecken.
Är det ett gott tecken?
Svara då!
Hur ska jag annars veta?
Eller hur ska jag annars komma igång.
Sluta stoppa mig!
Sluta då!
Eller snarare, svara!
Okej nu börjar jag.
Herregud. Okej.
Nej det var inget.
Jag är inte arg,
utan frustrerad.
Du måste låta mig börja!
Du måste låta mig gå.
Låta mig vara.
Jag kommer inte igång om du
aldrig slutar läsa...
Hörde du det?
Du måste sluta läsa
det jag skriver.
Annars kan jag aldrig börja.
Annars kan jag
aldrig
börja.
Det måste få ett slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar