Tantens tretton sanningsrader

Vi vädrade livets gåtor

och sprang fram som hästar

Allt var vårt

och vi mådde precis som vi ville
Men med åren smög sig kylan in

och gav oss frossa
Kölden och Förgöraren

kramade framtiden ur oss

Som droppar

föll våra drömmar ned

på golvet och blev pölar av problem
Hädanefter förmår vi

endast om vi verkligen vill
Men vi sitter i våra rum

med mysbelysning och väntar
Ska någon ta oss vidare?

Ska någon älska oss?
Vi skär halsen av våra tankar
och vi handlar

på ett sätt som ingen förstår
Vägen vidare blir svår
och den som skulle ha älskat oss,

den har annat att uträtta