Gästbloggeri

hej ska du slå dig själv? jag är asbra du suger bajs och är sämst och gå och dra en oxe och jag är full och vill dö kommer du med att dö din åsna? tja göru? Chillar Själv? samma här men ska på bio så... ses! syns på all bajs ses

Microbloggeri

Jag är rädd för att alla ska bli sjuka.

Giddens talar ut om mig.

En persons identitet är aldrig densamma, utan berättas i olika versioner. En stabil självidentitet hänger ihop med individens känsla av att det finns kontinuitet och sammanhang i den livsbiografiska framställningen.

Jag ska transkribera dig.

Idag påbörjar jag min novellsamling.

Den ska bli bäst i objektiv bemärkelse och ta alla priser.

Vad ska den då heta?

Den måste få en otrolig titel.

Något som får läsaren att

tänka på allt hon/han/hen inte har tänkt på.

Och egentligen inte har kapacitet att tänka.

Jag börjar skriva på den nu.

Den första novellen måste skrivas först

antar jag.

Så det är den jag måste börja på nu.

Och den första måste vara bra

så att läsaren vill läsa fler.

Men den får inte vara så bra

att de andra novellerna i samlingen

blir intetsägande.

Den måste vara mittemellanbra men

ändå något utöver det vanliga.

Allt vanligt är ju så tråkigt.

Och så måste läsaren få

lov att läsa mellan raderna

så att säga.

Jag börjar att skriva ett ord

och sen får jag bygga något utifrån det.

Man måste nästan börja med ett ord.

Och sen fler då.

Annars blir det en diktsamling,

och det säger ju sig självt att

det inte är det samma som en

novellsamling.

Okej nu börjar jag.

Okej nu.

Jag ska bara skriva klart det här

sen börjar jag.

Oj nu får jag snart hybris.

Det kanske är ett gott tecken.

Är det ett gott tecken?

Svara då!

Hur ska jag annars veta?

Eller hur ska jag annars komma igång.

Sluta stoppa mig!

Sluta då!

Eller snarare, svara!

Okej nu börjar jag.

Herregud. Okej.

Nej det var inget.

Jag är inte arg,

utan frustrerad.

Du måste låta mig börja!

Du måste låta mig gå.

Låta mig vara.

Jag kommer inte igång om du

aldrig slutar läsa...

Hörde du det?

Du måste sluta läsa

det jag skriver.

Annars kan jag aldrig börja.

Annars kan jag

aldrig

börja.

Det måste få ett slut.

Den enda lediga söndagen i år.

Jag har lyssnat för lite på Nick Cave,

och inte bara det.

Jag har läst för få böcker.

Hur ska jag nu lösa det här?

Det är ju redan eftermiddag.

jag pantar burkar och flaskor
matar in allt i det där hålet
av misstag råkar jag följa med
åker på bandet
snurras runt och skannas av
pressas ihop
det låter precis som vanligt
ramlar ned i en behållare
det var det
på andra sidan,
där jag nyss hade befunnit mig
trycks det på en grön knapp
kvittot skrivs och skjutsas ut genom en smal springa
någon går femtio öre plus
eller har de höjt det till en krona?

Hur skriver man inte en dikt
om Marcus Birro?

hur ska det gå med allt?

ordningen, frisörerna, vendettorna,

söndagsbarnen, ljuskonsollerna, anstalterna,

arketyperna, känslorna,

månarna, miljöförstörarna, figurerna,

lantisarna, dynghögarna,

skatterna, floderna, ljuden,

stegräknarna, timvisarna, svinen,

svanskotorna, chaufförerna,

lindyhop-dansarna, vraken,

flakmopparna, strömbrytarna,

looparna, emblemen, barnen, bränderna,

likörerna, simhallarna, frågorna,

klistertuberna, frukterna, banbrytarna,

facken, illustratörerna, stränderna,

drömmarna, analfabeterna, båtbyggarna,

kandelabrarna, förtälten, kryckorna.

hur ska det gå med allt?